Skip to content
Det var under en strålande sol som aktivister från Motståndsrörelsen samlades under lördagen utanför Göteborg för en genomgång av ansvarig på plats. Denne gick igenom upplägget för dagen, vilket i sig egentligen inte skilde sig så mycket från en vanlig flygbladsutdelning i centrala Göteborg. Skillnaden låg i hur krångligt man skulle genomföra den.
För genom Motståndsrörelsens enträgna och idoga arbete med att svara upp på skräp-vänsterns, våldsvänsterns och polisens dumheter och försök till våldsamheter, så har de i många fall helt enkelt försvunnit från gatubilden eller låter oss för den delen hållas. När det inte finns kompetent motstånd tänkte ansvarig på plats att vi helt enkelt får simulera det själva för att ändå hålla aktivisterna på tårna.
Aktivisterna delades in i stridspar med förordningar om att man inte under några omständigheter får lämna varandras sida tills aktiviteten är över, hur onödigt det än känns att behöva gå två och två ibland. Positioner i gruppen, plats
Fördelen med radio är att det är ett
medium som ger mer utrymme till att känna inbjudna intervjuoffer på
pulsen. Vissa frågor, och kanske även vissa typer av intervjuer, hade
känts mer malplacerade i en textartikel än vad det gör i en
radiointervju.
En sak som jag själv följer med stort intresse är när aktivister och
medlemmar berättar fritt om deras engagemang, hur de vaknade upp och vad
som slutligen fick dem att ansluta sig till Nordiska motståndsrörelsen.
Här får vi bland annat bekräftelse på att våra stora demonstrationer och gatukampen i sig fungerar som ett effektivt rekryteringsvapen. Jimmy Thunlind lyfte detta när han gästade Frontlinjen nyligen, Christoffer Runnholm berättade i NR Dalarna häromveckan att han gick med efter 1 maj-demonstrationen i Falun 2017 och Tommy Hvit berättade i förra avnittet av Nordic Voice att han anslöt sig efter att ha imponerats av Nordiska motståndsrörelsens demonstration i Göteborg den 30 september samma år.
iFrameResize({ log:
Till dig som kallar dig nationalsocialist men inte kommer när Nordens enda nationalsocialistiska organisation värd namnet kallar – SKÄMS!
Att vara nationalsocialistisk aktivist är det främsta du kan vara. Du tillhör då spetsen, eliten, drivkraften i vår kamp. En nationalsocialist som inte deltar aktivt i kampen, och även på offentliga aktiviteter, kan i mina ögon – annat än i mycket få undantagsfall, inte ses som något annat än en svikare mot de kämpande kamraterna.
I slutändan spelar det nämligen ingen roll hur många fikaträffar du deltar på, hur mycket du bänkar, hur många möten du sitter med på eller hur många vildmarksturer du tar del av. Kärnan för en nationalsocialist är gatukamp.
Man kan givetvis bedriva basaktivism och vara på sociala träffar också, men en sann nationalsocialist står på gatan. Med fanor, banderoller och rökgranater. Med stolthet och kämpaglöd. Mot alla odds – en för alla och alla för en!
Den senaste månaden har jag själv deltagit p
I den yttrandefrihetsvänliga podcasten, som även låter kontroversiella gäster prata till punkt utan att avbrytas eller censureras, genomförs en lång intervju med gatukämpen, chefredaktören och den tidigare vinnaren av Årets nordman.
Idag har den första av två delar publicerats på bland annat Spotify och här får Saxlind berätta om sin bakgrund, Nordiska motståndsrörelsen, lagen hets mot folkgrupp och den nationella nyhetssidan Nordfront.
Programledaren Alexander ”Guldtand” Sahlin skriver på sin Instagram att det är en av de bästa intervjuerna han genomfört under sina tre år som poddare.
Motståndsrörelsen.se har varit i kontakt med Martin Saxlind för att ställa några frågor om intervjun.
Motståndsrörelsen är känd för att vara mycket skeptisk till att delta i olika intervjuer och medieprojekt utanför den rent nationella sfären. Hur kan det komma sig att du tackade ja till denna?
Jag fick klartecken av ledningen att ställa upp på intervjun om jag tyckte att det var en
Med ännu ett år förflutet och med det massiva mängder aktivism som har genomförts – såväl intern som utåtriktad – har det här arbetats fram en uttömmande rapport. Som vanligt har det ägt rum demonstrationer och torgmöten, kampsportsträningar, vildmarksturer, banderolluppsättningar, föreläsningar, familjeträffar och mycket, mycket annat – från Trelleborg i söder till Kiruna i norr.
Som det konstaterades redan i Nordiska motståndsrörelsens nyårstal är det inte någon enstaka aktivitet eller aktionsform som sticker ut enormt mycket mer än någon annan under året, utan istället har det varit en mycket jämn hög kvalité genomgående från januari till december.
Sett till kvantitet är nivåerna av aktivism som genomförts bara minimalt lägre än under 2022 och det får för detta året ses som oerhört bra då 2022 trots allt var valår med en enormt ökad mängd aktivism till följd av det. Antalet kamprapporter som publicerats är faktiskt fler än 2022, men då mycket av den kvalitat
Det var i ett fåtal bitande minusgrader som nästets medlemmar och aktivister hade samlats för månadsmöte i en källarlokal där luftvärmepumpen fick kämpa mot årets första köldknäpp.
Med senare aktiviteter, där det önskades dagsljus, i åtanke, sattes samlingstid till strax efter soluppgång på den för dagen frostiga förorten.
Mattias Sigvardsson i fokus.
Inledde gjorde som vanligt nästeschef Mattias Sigvardsson med att gå igenom och utvärdera på sitt enkla och tydliga vis tidigare månad, planering inför den kommande samt efterföljande månader.
Med kampryggsäcken fylld av kunskap och roliga saker att se fram emot avslutades formellt månadsmötet och lämmeltåget mot kaffebryggaren tog form. Nästa punkt för dagen var en aktivistutbildning, och med nytt kaffe i kopparna satte sig kamraterna åter på sina platser medan talaren gjorde klart de sista detaljerna.
Då det är ett kontinuerligt inflöde av blivande aktivister i organisationen, var det åter dags att gå igenom grunderna i v
Jag har tidigare vid ett par tillfällen i olika forum återkommit till de många fantastiska samtal man har med kamrater i bilen på väg till och hem ifrån aktiviteter, land och rike runt. Denna artikel utgår ifrån just ett sådant samtal som ägde rum i bilen på väg hem från den mycket lyckade blixtdemonstrationen i centrala Stockholm mot Nato och globalismen.
Såväl jag som kamraterna var mycket nöjda och glada, ja kanske rentav lyriska som jag beskrev mig själv som när jag diskuterade demonstrationen i Radio Nordfront. Vi var samtliga helt överens om att det här var den bästa aktiviteten Nordiska motståndsrörelsen genomfört på mycket länge. Men, på hur länge? Det var här själva diskussionen tog vid och den visade sig bli mer omfattande än vad det först rent spontant kändes som att den skulle komma att bli.
När vi tänkte tillbaka hastigt konstaterade vi först, allt för snabbt, att det här måste ju vara det bästa vi gjort sedan 1 maj 2018 när vi skrev nationell historia genom att
Ännu ett sannerligen välutfört kampår har passerat för våra redbara kämpar under riksrunans fana. Tillika har våra eminenta fotografer inom Motståndsmedia förevigat årets storslagna händelser.
Detta är inte på något sätt en komplett analogi över året utan snarare ett nedslag här och där varje månad för att minnas vad som hänt. Precis som förra året så finns ingen röd tråd i bilderna, utan är en blandning av ett otroligt gott hantverk och goda minnen från en tid som nu flytt.
Januari
Bilden är tagen på den stora demonstrationen i Stockholm mot Covid-pass och illustrerar på ett bra sätt stämningen som låg i luften under dagen.
Februari
Martin Saxlind står som representant för Nordiska motståndsrörelsen uppställd tillsammans med Die Rechte, BNS och Les Nationalists inför Lukov-marschen i Sofia, Bulgarien.
Mars
En helt vanlig bild från en helt vanlig broaktion med banderoll. Men samtidigt helt unik. Fotografen har tänkt på allt och fått alla rätt för att
Månadens bästa aktioner:
Torgmöten i fyra olika städer i Småland på en och samma dag.
”Nato go home!” – Protestaktion i Stockholm.
På gatan i centrala Göteborg med strapatser utöver det vanliga.
Månadens ”shoutout”:
Sjunde nästets högaktiva och outtröttliga aktivister. Här under en banderollaktion vid ett folkförrädar-arrangemang i Eksjö.
IT-avdelningen för Motståndsrörelsen.se som gjort ett kanonjobb med den nya valsidan.
Kämparna på andra sidan havet, Patriot Front, som inspirerar och inspirerats, men som också varit inblandade i en hel del annat under månaden.
Månadens bild (som inte redan använts ovan):
En brännbollsspelande nästeschef under sjätte nästets nationaldagsfirande. Det firades för övrigt nationaldag också i Näste 5 och på flera andra platser i landet.
Månadens nyheter:
Lansering av Nordiska motståndsrörelsens valsida.
Helsingborgs dagblad smutskastar Motståndsrörelsens kandidater.
Månadens läsning:
Gemensam kam
Ja, så var då Covid 19-restriktionerna över. Eller, ja, åtminstone för denna gång, för vem vet vad framtiden har i sitt sköte?
Jag känner i varje fall att jag har ordat tillräckligt mycket om Corona, vacciner och vaccinpass i poddar, artiklar och genom våra aktioner redan och jag vet att flera andra är lika trötta på tugget som jag. Jag ska därför inte i denna artikel gå över alla mina tankar och åsikter kring det hela igen, men det finns däremot två helt andra saker jag vill vädra nu när Covid-19 inte längre ska räknas som en samhällsfarlig sjukdom och således restriktionerna och vaccinpassen plockas bort.
Det första är hur unisont och snabbt hela etablissemanget gjort en verklig helomvändning. Det är inte mer än ett fåtal veckor sedan som det skreks ut i högan sky om hur mycket smittspridningen ökade och hur fruktansvärd och ohållbar situationen var. För drygt två veckor sedan infördes det nya utökade restriktioner. Det är vidare mindre än två månader sedan som vaccin-pass för
2020 var ett mycket annorlunda år både för det nordiska folket och för dess förkämpar i Nordiska motståndsrörelsen. Systemets restriktioner och folkets rädsla för viruset gjorde att organisationen behövde anpassa sin verksamhet. Exempelvis var 2020 det första året sedan 2015 då ingen större utannonserad demonstration anordnades och färre offentliga aktioner på gator och torg har genomförts än i vanliga fall. Istället har mer fokus lagts på andra viktiga delar av kampen som exempelvis vildmarksaktiviteter, kampsportsträning och så kallad skrivbordsnazism.
Missta mig inte, det har demonstrerats och det har fortfarande genomförts offentliga aktioner. Antingen flygbladsutdelningar eller ståendes med banderoll och fanor över broar, ungefär 1,5 gång i veckan under året. Detta är inte på något vis en dålig siffra, men färre än vad det varit de senaste åren innan.
Under 2020 har det totalt skickats in 1439* kamprapporter. Medräknat de större aktioner som rapporterats om som artiklar ist
I senaste avsnittet av Ledarperspektiv hade jag en liten utläggning om ”Motståndsrörelsen 3.0”. Jag skulle här vilja sätta det hela även på pränt och försöka utveckla vad jag menar.
Jag menar
Motståndsrörelsen är på väg in i en ny fas i sin verksamhet. Jag
baserar det på vad jag ser i den typ av aktioner som redan äger rum
och hur diskussionen går internt. Vi har haft flera möten där vi
pratat om denna typ av verksamhet och vi följer en enhetlig linje.
Eftersom vi är på
väg in i Motståndsrörelsen 3.0 så har det naturligtvis funnits
både ett 1.0 och 2.0. Innan jag kommer in på ”Motståndsrörelsen
3.0” vill jag gå igenom de två första faserna.
Motståndsrörelsen
1.0 var, grovt förenklat och undantaget de absolut första åren,
en organisation som från 1997 till 2012 var gatukampsbaserad men i
övrigt var mycket intern. Verksamheten bestod i stort enbart av
offentliga tidningsförsäljningar och basaktivism. Aktionerna var
likriktade och så även budskapet (som var ideologiskt snarare än
